Den 1 Juni 2007, hände något som ingen kunde ana.
Vi var ett gäng vi höll alltid ihop (oftaast) men två av våra vänner, klasskamrater, bästisar mm krockade med en (minibuss). Alexander skadades allvarligt och efter mycket om och men fick alla veta att alexander levde mot alla odds. Men han kunde varken gå eller prata.
Alexander fick den hjälp och resurser han behövde, tills han fyllde 18 år. Då fick han inte vara kvar på "undomsavdelningen" han var vuxen vilket betydde att han inte fick den vård han behövde. Familjen har gjort allt dom kan men dom behöver hjälp, dom har gått ut i tidningar mm.
Ska det verkligen vara så? det är ju helt sjukt.
Vi som gått med i gruppen på facebook mm kommer aldrig sluta kämpa för din rätt till vård.

du är en krigare alexander, kämpa på!
& din familj är helt fantastisk. Deras styrka och tålamod deras mod att kämpa i massmedia mm.
STARKT!!!


massa minnen har vi, nyårsafton när jag avr tvungen att jaga runt dig i eklanda.
trendemosse
gården
eklanda kvällarna
det var några av dom minnerna man har med dig alexander och jag tänker på dig väldigt mycket.
jag saknar dig, kämpa!