jag kan inte lita på folk, jag är inte en sådan person.
Men det konstiga är att jag har börjat lita på dig.
Men just nu känns det som om jag inte riktigt känner dig längre, jag vet inte vad det är..
Vi imgås inte längre, vi pratar knappt med varandra.
Jag har tid, nu har jag det.

Jag vill att du ska komma på min uppvisning, jag vill att vi ska ha så kul som vi haft innan.
varför är det såhär?


Jag vet att jag kan framstå som en drama queen, jag kanske t o m är en sådan. Men det är bara för att jag inte litar på folk. Jag har litat på alldeles för många i mitt liv och orkar och klarar inte av att bli sårad eller överkörd av massa skitsnack.
Jag vill ha allt som det var från början.
Jag vill kunna lita på dig, men det är också svårt att göra det när man knappt pratar.
Det känns lite som om vi har glidit isär och nu så börjar du springa åt det andra hållet.

jag vill gärna att du flyttar in i min lägenhet.
det skulle vara skitkul men absolut inte om du tycker som du skrev till mig nu.
Du ratade mig i ett sms.

Du kanske inte själv vet att du sårar folk.
jag vet inte vad du känner jag kan inte säga vad du tycker och tänker antagligen är det för att jag egentligen inte känner dig eller något.
jag trodde att vi hade något ( inte lebbakitgt och förhållande messigt) utan vänskapligt.
Men jag vet inte om jag känner dig.
jag vill inte framstå som någon elaking.

jag står upp för dig när jag trodde du blev sårad.
jag har försökt förstå mig på dig.
jag kan inte läsa dina tankar okej.


jag har sagt det jag tycker, jag älskar den emelie jag känner.
inte den som ignorerar mig eller vad det nu är som händer.
Jag vill ha tillbaka den tiden vi hade innan, utan allt bullshit.
jag vet också att folk smutskastar mitt namn inför dig..
Men är du nu så ursäkta mitt ordval dum att du tror på det dom säger så fine.
DÅ får du väl göra det, det finns inte mycket mer jag kan säga än.

tänk tillbax på hur det var.



J A G   V I L L   H A   M I N   K O M P I S   T I L L B A K A !